Kvalitetsvin är ett laddat ämne, och tar man upp det till diskussion blir man ofta kallad snobb. Måhända är det jantelagens fula ansikte som syns även i vinbranschen?   

Inte blir man anklagad för elitism om man förespråkar kvalitetssaft direkt från lokala små fruktodlare framför plastdunkar med sockrigt stormarknadsblask?  Vad är det med vin som gör det till ett så laddat ämne?

På olika vinforum går debatten het just nu. Bengt Göran Kronstam recenserade nyligen bag in box-viner med namn som ”Gosa” och ’Drop In’ i DN. En för oss okänd person kommenterar artikeln: ”Du kunde inte hålla dig ifrån boxarna och skräpvinerna mer än en vecka? (…) De enda läsarna [av dina recensioner] är väl fredagsmysarna som vill ha en billig fylla och ändå kunna säga till sina vänner: det här vinet är ett fynd, för det har Bengt-Göran Kronstam skrivit. ”

På annat håll, i en krönika i branschnättidningen WOW PRO NEWS, kontrar Johan Franco Cereceda med ”att starta ett uppror mot boxen, just det som nu sker, på flera håll, tycker jag är närmast löjeväckande.” En anledning han ger till detta är att ”För mig är vin livsmedel, inte kult.” Johan skriver att han inte tycker om bag in box, köper nästan aldrig bag in box, men att ta upp den växande bag in box-kulturen till diskussion är alltså löjeväckande.

Du kan läsa Johans artikel i helhet här, tillsammans med några mycket upprörda kommentarer på vinforumet ’Fine Wines’.

Är det snobbism att kritisera bag in box? Eller genomsyrar jantelagen även vinvärlden?